DEN RETROSPEKTIVA KONSTUTSTÄLLNINGEN 67
nederländsk konst , hvilken , börjad med Largillière , blott steg och steg Lnom det franska mâleriet vid l'ancien régimes slut . 1760 - och 1770 - talen äro hans stora decennier , och frân dem stamma fiera arbeten här uppe , som utan öfverdrift kunna kailas rena mästerverk i sitt slag . Det är porträttet af konstnären själf och hans maka i deras gemen - samma atelier ( hans vackra Susanne var ocksâ en skicklig pastellist ) . Här finnas ännu ett par smak - lösheter , soni aldrig en fransman af samma rang som han gjort sig saker tili . Porträttet , som hans fru hâller pâ att màla , tittar fram genom duken som en tredje person , nästan lika stärkt modellerad som de verkliga , och Roslin själf har en hállning som en trollkarl , hvilken efter en lyckad kort - konst vänder sig tili publiken . Men nâgot mer förtjusande än bilden af hans fru har man svârt att finna . Böjningen pâ hennes hufvud och kropp berätta tusen saker om mjuk och vacker kvinnlig - het , och med förälskad ömhet har pensein smugit det gröna sidenet kring en hvit och afhâllen gestalt . En mögen , mörk fransk drufva är hon med sitt svarta här och sitt kloka , runda ansikte .
Ännu bättre är bilden af familjen Jennings , ehuru den liksom alla Roslins porträttgrupper sak - nar inre sammanhang i kompositionen , i det hvar figur tycks lefva för sig och oberoende af grannen uteslutande rikta sin uppmärksamhet pâ âskâda - ren . Men el jes är den präktigt skildrad , denna trio kring den unga fru Jennings' clavecin . Själf sitter hon litet dockaktigt , men öfver ansiktet hvilar som en âterglans af den kärleksaria hon nyss sjungit