66 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
skânings , man skulle ocksâ kunna säga en fransk komikers ; vakenhet och verve är det , som prägla den runda och världsbelätna fysionomien med de plirande ögonen och den stöfvaraktiga upp - näsan . Mannen med de anletsdragen vili ej tränga in och granska sina modellers hjärtan och njurar , men hur mycket han älskar den rent yttre utstyr - seln : sammet , siden , spetsar och band , är hans öga dock för klart och skarpt för att ej vilja se ge - nom kostymen . En provinsial längt bort ifràn det tarfliga Sverige är han , litet uppkomlingsaktigt berusad af världsstadens lyx och förfining , krâ - mande sig väl mycket för att attrappera den fina tonen och den värdslösa elegansen — se blott pâ de tillkonstlade konversationsgester han gifver sina personers händer — men han är pâ samma gâng en klok och klar iakttagare , hvilkens öppna för - stând förstär att finna bâde typernas smâ karaktärs - drag och helhetslynnen . Vid sidan af en sâdan själstolkare som Latour är hans individualisering helt visst ytlig och torn , men han stâr sig väl vid att jämföras med porträttörer som Tocqué , Aved och andra franska samtida , hvilka han dessutom öfverträffar i koloristisk glans .
Ett kronologiskt studium af hans verk lär ett och annat om hans konstnärsutveckling , ehuru den i det heia ej har stora förändringar att erbjuda . Det äldsta porträttet , Adelcrantz , är i ställning och färg - val typiskt för Bouchers tid , med de glatta , kyliga tonerna och den grönaktiga skuggningen .
Sedermera eftersträfvar han mer och mer mustigare , starkare färger under den pâverkan frân