Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
66 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
skânings, man skulle ocksâ kunna säga en fransk
komikers; vakenhet och verve är det, som prägla
den runda och världsbelätna fysionomien med
de plirande ögonen och den stöfvaraktiga upp-
näsan. Mannen med de anletsdragen vili ej tränga
in och granska sina modellers hjärtan och njurar,
men hur mycket han älskar den rent yttre utstyr-
seln : sammet, siden, spetsar och band, är hans
öga dock för klart och skarpt för att ej vilja se ge-
nom kostymen. En provinsial längt bort ifràn det
tarfliga Sverige är han, litet uppkomlingsaktigt
berusad af världsstadens lyx och förfining, krâ-
mande sig väl mycket för att attrappera den fina
tonen och den värdslösa elegansen — se blott pâ
de tillkonstlade konversationsgester han gifver sina
personers händer — men han är pâ samma gâng
en klok och klar iakttagare, hvilkens öppna för-
stând förstär att finna bâde typernas smâ karaktärs-
drag och helhetslynnen. Vid sidan af en sâdan
själstolkare som Latour är hans individualisering
helt visst ytlig och torn, men han stâr sig väl vid
att jämföras med porträttörer som Tocqué, Aved
och andra franska samtida, hvilka han dessutom
öfverträffar i koloristisk glans.
Ett kronologiskt studium af hans verk lär ett
och annat om hans konstnärsutveckling, ehuru den
i det heia ej har stora förändringar att erbjuda. Det
äldsta porträttet, Adelcrantz, är i ställning och färg-
val typiskt för Bouchers tid, med de glatta, kyliga
tonerna och den grönaktiga skuggningen.
Sedermera eftersträfvar han mer och mer
mustigare, starkare färger under den pâverkan frân