DEN RETROSPECTIVA KONSTUTSTÄLLNINGEN 63
III .
GUSTAVIANERNA .
Frihetstidens nitälskan om Sveriges fredliga uppblomstring förnekar sig lika litet i fràga om konsten som om andra kulturmakter . Ja , det är frâga , huruvida nâgonsin stat , krona och de en - skilda här hemma visat ett sä offervilligt omhul - dande af alla de sköna konsterna och deras ut - öfvare som under dessa ârtionden af intensiv and - lig nyodling och materiell kraftutveckling , dà svenskfödda artister med offentlig och enskild hjälp drogo i hela flyttfágelsskaror till Paris för att sedan ätervända hem till den gustavianska som - maren med dess spirande och rika alstring . Ty det är en sanning , som alltför litet slagits fast , att Gustaf III : s tid äfven för konsten var en guldälder , en period af sä fruktsamt och fullödigt konstlif , att först cirka hundra är efterät nägot dylikt kommit äter , dä pä nytt mellan den germanska världens utpostfolk i norr och latinarna i gamia Gallien , mellan svensk och frarçsk anda uppstätt den elek - triska kontakt , som vär konst ändock tycks be - höfva för att lära sig förstä sitt eget väsens gränser och resurser , sin längtan och sitt behof .
Hvad den är aristokratisk , gustavianernas sal där uppe pä utställningen , aristokratisk i ytlig och i djup mening , i ytlig genom sin salongston , förande oss in i en societet , hvilkens takt och manér äro oklanderliga , och där förbindligt lyssnande damer med förstäende leenden och världsmän med höf -