Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
62 SVENSK HONST OCH SVENSK NATUR
var det sä mycket lättare för denne mästare att
lyckas, som hans tjusta öga hvart ögonblick upp-
täckte nya förborgade skönheter i hvar blick, hvar
geste.» Dessa antydningar räcka tili för att gifva
en fingervisning om, hur hans bana skulle arta
sig här hemma, där ingen ens tillnärmelsevis
künde upptaga konkurrensen med honom. Han
bief en snabbmâlare och skönmälare, somoftadrefs
att äsidosätta det individuella och intima för ett
societetsideal af sällskaplig elegans och konven-
tionell täckhet. Det oaktadt bör han kailas den
forste store svenske màlaren, tekniskt genial i
sitt yrke och besjälande alla sina verk med den
stämning af fjärilserotik och den klang af en spröd
silfverskallra, som voro tidens. Pâ utställningen
är han ej genomgäende väl företrädd, och af hans
porträtt hänga de bästa dessutom alldeles för högt
för att kunna göra intryck. Den yppersta aförips-
holmsbilderna, det onekligen fullkomligt smältande
porträttet af Fersen, är nästan sliskigt i uttrycket,
med en obehaglig serafblick. Ett par andra por-
trätt äro ointressanta och torde kanske delvis vara
utförda af elever och medarbetare. Endast det
Kunstakademien tillhöriga hufvudet med schäfer-
hatten — ofta, men med orätt, reproduceradt som
fru Schröderheim — visar hela hans finhet. Det
är en dröm, en dröm af en chérubin, som läst
Rousseau och som gör sin älskade tili den mest
kokett förtjusande idyllhjältinna, pâ en gáng med
mouche och sommarfräknar, stadsraffinemang och
landtfriskhet.