Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
DEN RETROSPECTIVA KONSTUTSTÄLLNINGEN 59
nâgra porträttörer att nämna, hvilka lefva i själfva
öfvergängen, hvilkas uttryckssätt smâningom pâ-
verkas af det nya, och hvilka lâta den tunga färgen
och de breda, pomposa laterna efterträdas af roco-
cons lätta, ljusa, kyligt Ieende kulörer och förbind-
ligt inbjudande artighet med en ofta mer lâtsad än
äkta ¡ntimitet. En sádan öfvergängsman, hvilkens
gammaldags styfva pensei efter hand lär sig mer
och mer af rococons salongstakt, var Johan Hen-
rik Scheffel, hvilken längt in i 1760-talet outtrött-
ligt, som han själf skrifver, »betiänt alla Familier
med deras Portraits aftagande till fullkomligt nöje».
Den gamie hedersmannen, som anhâllit och fâtt
titeln »directeur med rang lika med assessorerna»
med anledning af denna hedrande verksamhet och
för att icke vara sämre än sina borgerliga för-
fäder, hvilka »alla haft hederstitlar», lefde längt
in i Gustaf III:s tid i en »ganska munter älder-
dom». Sin egentliga konstnärsbana torde han väl
dock slutat 1765, dà han flyttade till släktingar i
Vasteràs. Utställningen visar âtskilliga af hans
porträtt, hvilka eftersträfva allt mer af rococons
vârldsmannamanér öfver de vanligen i halffigur
skildrade personerna. Med tindrande ögon stâ de,
och äfven i dräktbehandlingens försök till mer ele-
ganta och värdslösa kast talar en ny tid ur den
dock ännu barockaktiga draperingen.
Àlderdomligare än Scheffel är Johan Schwartz,
verksam i seklets första hälft, af hvilkens kraftiga
och koloristiska konst pâ utställningen finnas blott
ett par dunkla, litet besväradt insatta bröstbilder
af samtida. Närmare den nya tiden, allvarligare