DEN RETROSPECTIVA KONSTUTSTÄLLNINGEN 59
nâgra porträttörer att nämna , hvilka lefva i själfva öfvergängen , hvilkas uttryckssätt smâningom pâ - verkas af det nya , och hvilka lâta den tunga färgen och de breda , pomposa laterna efterträdas af roco - cons lätta , ljusa , kyligt Ieende kulörer och förbind - ligt inbjudande artighet med en ofta mer lâtsad än äkta ¡ntimitet . En sádan öfvergängsman , hvilkens gammaldags styfva pensei efter hand lär sig mer och mer af rococons salongstakt , var Johan rik Scheffel , hvilken längt in i 1760 - talet outtrött - ligt , som han själf skrifver , »betiänt alla Familier med deras Portraits aftagande till fullkomligt nöje» . Den gamie hedersmannen , som anhâllit och fâtt titeln »directeur med rang lika med assessorerna» med anledning af denna hedrande verksamhet och för att icke vara sämre än sina borgerliga för - fäder , hvilka »alla haft hederstitlar» , lefde längt in i Gustaf III : s tid i en »ganska munter älder - dom» . Sin egentliga konstnärsbana torde han väl dock slutat 1765 , dà han flyttade till släktingar i Vasteràs . Utställningen visar âtskilliga af hans porträtt , hvilka eftersträfva allt mer af rococons vârldsmannamanér öfver de vanligen i halffigur skildrade personerna . Med tindrande ögon stâ de , och äfven i dräktbehandlingens försök till mer ele - ganta och värdslösa kast talar en ny tid ur den dock ännu barockaktiga draperingen .
Àlderdomligare än Scheffel är Johan Schwartz , verksam i seklets första hälft , af hvilkens kraftiga och koloristiska konst pâ utställningen finnas blott ett par dunkla , litet besväradt insatta bröstbilder af samtida . Närmare den nya tiden , allvarligare