Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
56 SVENSK KONST OCII SVENSK NATUR
reradt, gud vet frân hvilket hâll, kanske frân de
alster af gammal holländsk konst, som funnos i
lärarens berömda mâlerisamling.
Amiralskan Appelbom stâr här som änka,
klädd i svart och hvitt, med en hvit snibbduk öfver
hufvudet. Kontrasten mellan de bâda sorge-
färgerna är gifven stärkt och strängt, teckningen
är sluten och sträng ocksâ den, med bestämd och
verkningsfull konturering, hâllningen stolt och
kraftfull. Det är ej ett alldagligt konterfej, ett num-
mer blott bland de 128, Desmarées berättas hafva
lämnat kvar i Sverige vid sin afresa 1724, det är
ett konstverk af energisk och koncentrerad makt.
Stanna en stund framför denna sorgklädda
kvinna, glöm bort att hennes egna lifsförhällanden
torde hafva varit prosaiska nog. Hennes man,
amiralen, dog under sotad âs, och hon själf gifte
snart om sig med en tullinspektör. Glöm bort
detta, och hon skall växa för fantasien tili den ty-
piska soldatänka, som hela Sverige var vid stora
ofredens slut — och ur detta hârda ansikte, som
efter alla târarna fâtt Oktobers kalla och klara
bitterhet i de blâgrâ ögonen, med den energiska
besvikenheten öfver dragen, skall underligt lefvande
slâ dig till mötes stämningen frân det slagna men
okufvade Sverige vid storhetstidens slut, sâdant
Heidenstams »Karolinerna» sà beundransvärdt för-
stâtt och skildrat det, riket med de mânga svart-
klädda kvinnorna, hvilka, stolta och raka under de
hvita hufvorna, stirra längt bort i fjärran motglömda
och gräsbevuxna grafvar öfver döda män, makar
och söner, liggande lik pä slagfälten, bröder och