56 SVENSK KONST OCII SVENSK NATUR
reradt , gud vet frân hvilket hâll , kanske frân de alster af gammal holländsk konst , som funnos i lärarens berömda mâlerisamling .
Amiralskan Appelbom stâr här som änka , klädd i svart och hvitt , med en hvit snibbduk öfver hufvudet . Kontrasten mellan de bâda sorge - färgerna är gifven stärkt och strängt , teckningen är sluten och sträng ocksâ den , med bestämd och verkningsfull konturering , hâllningen stolt och kraftfull . Det är ej ett alldagligt konterfej , ett num - mer blott bland de 128 , Desmarées berättas hafva lämnat kvar i Sverige vid sin afresa 1724 , det är ett konstverk af energisk och koncentrerad makt .
Stanna en stund framför denna sorgklädda kvinna , glöm bort att hennes egna lifsförhällanden torde hafva varit prosaiska nog . Hennes man , amiralen , dog under sotad âs , och hon själf gifte snart om sig med en tullinspektör . Glöm bort detta , och hon skall växa för fantasien tili den ty - piska soldatänka , som hela Sverige var vid stora ofredens slut — och ur detta hârda ansikte , som efter alla târarna fâtt Oktobers kalla och klara bitterhet i de blâgrâ ögonen , med den energiska besvikenheten öfver dragen , skall underligt lefvande slâ dig till mötes stämningen frân det slagna men okufvade Sverige vid storhetstidens slut , sâdant Heidenstams »Karolinerna» sà beundransvärdt för - stâtt och skildrat det , riket med de mânga svart - klädda kvinnorna , hvilka , stolta och raka under de hvita hufvorna , stirra längt bort i fjärran motglömda och gräsbevuxna grafvar öfver döda män , makar och söner , liggande lik pä slagfälten , bröder och