Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
DEN RETROSPECTIVA KONSTU TSTÄLLNINGEN 53
fabrikören. Den gamie Martin Mijtcns, hvilkens
sobrare men säkrare och solidare färg förgäfves
täflat med det Ehrenstrahlska skenet hos de
praktkära storsvenskarna, blir i jämförelse med
dylika prestationer nästan en förfinad konstnär.
Hans porträtt af Ingeborg Horn (samma dam finns
ocksâ pâ den Ehrenstrahlska taflan) har en vacker
och grandios hâllning och en torrare färg, men i
dess gula skala finnes ansats tili en koloristisk hel-
ton. När Ehrenstrahl med fog säges hafva grun-
dat en svensk mâlareskola, fâr häri dock ej in-
läggas en alltför prononcerad nationell mening.
Utländingar helt eller tili hälften äro fortfarande
de betydande och ledande bland mâleriets utöfvare
i vârt land. Hamburgare som Ehrenstrahl var hans
efterföljare David v. Krafft, af hvilken utställningen
företer ett vackert Karl Xll : s-porträtt, en goss-
gestalt, en yngling, som förläst sig pâ hjältesagor
och vili ut och leka Alexander — frân Wismar
kom Scheffel, och af knappast än försvenskade
familjer voro Schröder, Desmarées och Breda. Af
dessa konstnärer slutade Breda snart sin konstnärs-
bana för att öfvergä tili näringarna, och att döma
t. ex. af det porträtt af hans hand, som finnes i
Nationalmuseum, en herre med träaktigt ansikte
och en peruk som en lammfäll, var förlusten dräglig.
Af de andra lefde Scheffel och Desmarées längt in
i 1700-talet och fingo dess förändrade Stil, medan
Schröders toklustiga uppbyggelsemâlningar med
deras protestantiskt tillnyktrade jesuitsentimentali-
tet, pâ hvilka Mariefreds kyrka har roliga prof,
bevara barockstilens anda.