Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
52 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
Hvilket barockhumör är det ej öfver lians svas-
sande draperier, lians paraderande figurer under
Iocksvallet, hans pâ en gâng sâ fruktansvärdt gri-
nande och sâ heraldiskt väluppfostrade lejon, hans
rosiga genier och hans romerska fantasiarkitektur !
Oförskräcktare har ingen furstlig skräddarmästare
skurit till prakttyger och ingen durchlauchtig fär-
gare handskats med sina pytsar och trâg. Oför-
vägenheten blir ibland belönad med en sorts dum-
dristig, men ändock imposant glans, medan ofta
bara det djärfva tilltaget blir kvar. Se pâ Hedvig
Eleonora som änka, under ett draperi i violett
— demi-deuil? — hvars osmakliga bläbärsfärg
ingen teaterregissör ens i Arboga skulle hänga
öfver en kunglig tron! Äfven det lilla urvalet
af bilderna häruppe bestyrker för öfrigt den gamia
iakttagelsen, att Ehrenstrahls konst stod högst pâ
1660-taIet och sedan under massproduktionen, hvil-
ken alltmer nödvändiggjorde elevernas medarbetar-
skap, var i ständig nedgâng. Betrakta porträttet
af Erik Dahlberg irán 1664. Hur nobelt och ut-
trycksfullt är icke hans hufvud mâladt, hur talar
icke ur dragen hans väsens korsning af krigare
och konstnär, och heia gestalten bäres af ett spän-
stigt lif. Gâ öfver sedan till den stora Hornska
familjescenen frân 1675, och hur mycket lösare
och sladdrigare är ej heia utförandet, ehuru ännu
hufvudena äro rätt vackra, fältmarskalkens värdigt
och hans dotters roligt, en adelsingénue, mycket
söt, mycket förnäm och rätt aristokratiskt enfaldig.
Ett porträtt af Helmfelt frän 1677, utan all förtjänst,
visar slutligen den odelade tafvel- (och mässings-)