46 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
samtida . Men som den är , lämnar dock utställ - ningen ett tvärsnitt genom den svenska konstens utvecklingshistoria , lärorikt ur tusen synpunkter . Kulturhistoriskt kan man dar följa tidsskedenas gâng , se seklerna och deras typer växla — det är nästan som ansiktena , gestalterna och uttrycken förändrades med kostymerna — och ur själfva penseldragen tala skiftande världsuppfattning och olika känslotemperament . Konsthistoriskt kan man dar konstatera den gamia sanningen , att de goda konstnärssläkternas ârgângar , om ej lika nyckfulla och sällsynta som de ädla viner - nas , dock äfven de stâ under i gynnsamhet vida olika stjärnbilder , och att âldrar finnas , dà formens och färgens gâfva nästan tyckes vara ett gemensamhetskapital , pâ hvilket periodens alla ämnessvenner kunna draga växlar , medan i andra skiften tili och med mästarna blott genom hârd - nackad kamp och i de gyllene ögonblicken nâ fram tili verklig konstnärlig förfining och suveränitet , medan den stora mängden af producenterna pâ det grofvaste vis förväxla t . ex . brokighet med kolorit . Artistiskt taget visa till sist utställningens mânga hopförda konstverk , bâde hur man bör mâla och hur man icke bör det , ty hvem vili förneka , att ej fâ , isynnerhet af vârt ârhundrades konstnärer , hafva framför allt de afskräckande exemplens värde . Lât vara , att vi äro orättvisa mot âtskilliga moder — och hur mycket är ej mode ocksâ inom konsten ? — som ej än erhàllit de länge sedan gângna tidernas historiska charme ; det , som är tomt frân början , fadt och officiosi kändt , svagt och trefvande ut -