Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
44 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
aldrig, utan staniiade i Wien, där hans roll för
utvecklingen af den österrikiska medaljkonsten blef
liögst betydande.
Detta betecknar en ny fas i den svenska me-
daljkonstens historia. Dess konstnärsemigration
ändrade nu riktning och gick tili Tyskland. Det
sista namnet pâ en svensk medaljgravör i den fran-
ska kronans tjänst hittas âr 1688. Dâ erhâller
svensken Erben 60 livres, därför att han tjänstgjort
som tolk med de svenska taktäckarna i Versailles,
samt för sin »omsorg att slâ konungens medaljer».
Namnet är tydligen förvridet, och personen —
som synes af utbetalningens ringa belopp — en
arbetare. Men notisen gifver ännu ett vittnes-
börd om den egendomliga beröring, som pâ 1600-
talet râdde mellan medaljverket i Louvren och
mynthuset i Stockholm. Hur högt mäste icke till-
verkningen hemma hafva stâtt, dâ icke blott mä-
stare som Meybusch, Karlsteen, Faltz och Rich-
ter, men äfven arbetare och utensilier frân Sverige
anlitades för Europas mest konstförfinade hof.
Men pâ 1690-talet gàr strömmen af frân Sverige
utflyttande konstnärer öfver tili Tyskland, och i
skiftet tili 1700-talet och dess första decennier
utöfva svenska medaljörer därstädes ett rent do-
minerande inflytande, ett lika hedersamt som föga
bekant kapitel af Sveriges gamia konstflit.