Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
SVENSK OCH FRANSK MEDALJKONST UNDER 1600-TALET 37
Karlsteen söker med ären framför allt enkelhet
och monumentalitet. Är barockstâten kvar, peruk,
harnesk, halsduk och svassande mantel, som pâ
den granna minnespenningen öfver kungliga slot-
tets grundläggning, är denna attiraij behandlad
med en bred och dock fast prakt, som erinrar om
tidens baste svenske konterfejare, Krafft. Señare
lämnar Karlsteen dessa accessoarer ât sidan, stili-
serar, antikiserar, framställer sina kungahufvuden
med romersk enkelhet, bar hals och hufvud utan
peruk. Denna nordiskt karga antikisering finner
man pà mânga af Karlsteens Karl XII : s-medaljer,
t. ex. redan pâ den öfver segern vid Küssow.
Denna stil — Karlsteens uttryckssätt frân äldre
dagar — stelnar sedermera tili ett kallt och styft
svârmod, som är tidens Signatur under Karl XII: s
olycksâr. Det àterfinnes äfven i fiera af Karlsteens
minnespenningar öfver enskilda, som dock ofta äga
stark karaktäriseringskraft. Mästerligt har medal-
jören t. ex. tecknat den lärde Schefferus' ansikte
med uppdragna ögonbryn öfver tröttläst blick och
veckig, fârad pergamentshy. Men uttrycket hos
dessa karolinska krigare och ämbetsmän med de
stora perukerna förvandlas ej sällan till en sorts
butter högdragenhet.
Arwed Karlsteen, den svenska medaljkonstens
fader, afled samma är som sin konung och efter-
lämnade en hei skola af unga medaljörer. Men
innan jag vidrör dem, âterstàr att tala om en svensk
samtida tili Karlsteen, tili hela sitt lynne en mot-
sats tili denne, förfiningens, elegansens och kvin-
nans medaljör, lika utprägladt som Karlsteen var