SVENSK OCH FRANSK MEDALJKONST UNDER 1 600 - TALET 29
ström 1683 sitt Privilegium pâ att slâ medaljer tili riksbanken . Dess fullmäktige gjorde slut pâ den lànga striden med Meybusch , i det de utverkade kungligt bref pâ , att Meybusch blott skulle fâ vera till myntet och ej utföra de vinstgifvande medaljerna , som ensamt fordrade och utvecklade högre konstskicklighet . Nu tröttnade ändtligen Meybusch och lämnade Sverige .
Mellan 1669—1683 hade Meybusch i holm utfört ett ej obetydligt antal skâdepenningar , öfver Karl XI och hans gemâl , »riksänkedrott - ningen» och Karl XII som barn , men äfven öfver nâgra enskilda personer som Sten Bielke och Ture Sparre . Alla dessa arbeten röja samma lätt igen - känneliga stil .
Gingen frân guldsmedsverkstaden tili medalj - gravöryrket är ju typisk , men i dessa medaljer af Meybusch märkes guldsmedshandtverket i dâlig mening sâsom smätäck petighet och siratlighet . Meybusch modellerade i svag upphöjning , men hans bilder förlora den lâga reliefens naturliga be - hag genom en smäkrusig , ständigt brüten behand - ling , som icke läter ögat fâ en enda ren linje attfölja . I skildringen af ansikten är Meybusch fotografiskt ofri och minutiös . Hâret pâ hans hufvuden visar formlig frisörelegans , och Meybusch är virtuos - mässigt omständlig och precis i skildringen af ac - cessoarer . Man ser mönstret pâ de smàveckiga draperiernas bräm , hvar sirat pâ harnesken och hvar svans pâ hermelinsmanteln . Meybuschs Karl XI : s - typ är för öfrigt ej sä olik Ehrenstrahls . Sannolikt har han tecknat den efter konterfej af