SVENSK OCH FRANSK MEDALJKONST UNDER 1600 - TALET 19
narken älskade konsten . I arf frân sin farbror , Gaston d'Orléans , hade han erhâllit en utomordent - lig samling kaméer och antika medaljer — grund - stocken till det nuvarande franska medaljkabinettet — och tidigt Iärt sig fôrstâ konstens artistiska och historiska niakt . Tanken pâ att làta medaljer , var - aktigare än historikerns perioder och hyllnings - odets strofer , berätta alla episoder i hans regering lâg sá nära till hands för konungens caesariska fantasi . Ju äldre han bief , ju mindre i stând att berusa sig af nuet , dess lifligare bief ocksâ hans passion för dessa minnespenningar , som förevigade det gângna , en lidelse , billig i jämförelse med de kostsamma festtillställningarna och enorma slotts - byggena , lämplig alltsâ för den señare och fattigare delen af hans regering .
Kring 1684 började medaljverket ifrigt arbeta pâ konungens metalliska historia , samtidigt med att den s . k . »lilla akademien» — Académie des Inscriptions et Belles - Lettres , tillkommen för att uttänka deviser tili minnesmärkena öfver konun - gen — gaf konstnärerna idéer och inskrifter . Pâ 1690 - talet — särskildt under den tid , som den store guldsmedskonstnären Nicolas de Launay stod i spetsen för medaljverket — nâdde alstringen sin höjd .
Genom ett praktverk , utkommet 1702 och sedan i fiera upplagor , bief medaljkonsten under Ludvig XIV känd och efterliknad öfver heia Europa . Det var det stâtliga arbetet med titeln »Medaljer öfver de förnämsta händelserna under Ludvig den stores regering» , som med konstnärliga