SVENSK OCH FRANSK MEDALJKONST UNDER lfiOO - TALET 15
som med dessa införskrifna utensilier skulle upp - taga täflan med det gamia myntverket .
Denna nya verkstad kallades »Le Monnaire des Étuves» efter byggnaden dar den var inhyst , en f . d . badstuga pá den ö i Seinen , där nu rik IV : s staty stâr , eller »La Monnaie du Moulin» efter pressen , som begagnades vid myntframställ - ningen . Genom kungligt bref af 1585 blef seder - mera denna nya atelier uteslutande ägnad ât till - verkningen af medaljer och skâdepenningar . Den specifikt artistiska parten skildes härigenom frân det praktiska och yrkesmässiga myntväsendet . 1600 eller 1601 , när Pont - Neuf byggdes , refs den gamia verkstaden , och »La Monnaie des Médailles» , som medaljverket numera officiellt hette , erhöll , liksom det yppersta af den öfriga parisiska konst - fliten , boning inom själfva konungaborgen , i Lou - vrens galleri . Här var det , Ludvig XIV : s medaljör Jean Warin , hvilken genom giftermâi erhâllit det gamia privilegiet , âter förnyade tekniken genom nya apparater och samlade den skola af konst - närer , som i oförgänglig metall skulle förkunna solkonungens storslagna glans och fäfänga .
Det är den yttre gângen af konstens öden — i den inre visade sig mer och mer den nationella andan . Den stora italienska renässanstraditionen fick en alltmer omisskännelig gallisk skiftning . Om man t . ex . studerar de medaljer , som stamma frân den berömde medaljören Etienne de Launes hand , finner man vid sidan af en vekliet i det plastiska , icke överraskande hos en man , hvilkens dagliga sysselsättning det var att föra grafstickeln och icke