SVENSK OCH FRANSK MEDALJKONST UNDER 1 600 - TALET 13
— som medaljkonsten kallats — tili en själfständig konstart . Medan medaljerna förut präglats med den mödosamt skurna stämpeln och slagits , bör - jade de nu gjutas efter modell .
Härigenom frigjordes medaljkonsten frân myntverkstadens traditioner , blef handterbar för den bildande konstnären i allmänhet och künde taga friare fart . Gjutningen skedde efter modell
— af vax och lera , liar man antagit , i Italien , af trä och sten i Tyskland , alltsâ af material , med hvilka sä godt som alla konstnärer , som frestat pâ illusoriskt âtergifvande af naturen , voro vana att reda sig . Bland Italiens beundransvärda medal - jörer möta ocksâ en hei rad af tidehvarfvets mâlare och bildhuggare , Pisano och Gentile Bellini , toldo och Benedetto frân Majano för att blott nämna ett par af de mest berömda . En för ett par ár sedan funnen originalmodell till en utmärkt me - dalj af Benedetto öfver florentinerpatriciern lippo Strozzi är af snidadt järn , och detta hârdare , svârhandterligare material har — âtminstone i Florens — mer än man trott begagnats vid ningen . I hvarje fall bief emellertid tekniken en annan , mer artistisk , och genom ciseleringen gaf mästarens egen hand ofta bilden en sista fulländ - ning , som förlänade hvart exemplar ett original - verks lefvande Signatur .
Frân Písanos Italien trängde denna storartade medaljkonst tili Frankrike , där inhemska mynt - mästare förut arbetat , pâverkade af medeltidens sirliga men ofria sigillkonst , och där präglingen visadc den nära hophörigheten med myntväsendet .