130 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
Det kan icke nekas , att mycket i dessa Ver - netska bilder är konventionellt , behandlingen af vattnet och ännu mer framställningen af det atmo - sfäriska . Himlen är nästan alltid betäckt af samma solkantade , rundade moin och har vanligen högst uppe en mörkare strimma , en dunkel , häftigt blâ - sande oväderssky , som gifver den ljusa dagen sin folie . Själfva färgen brukade Vernet — sâsom hans biograf Lagrange pâpekat — blott notera efter verk - ligheten med en kromatisk skala af toner efter sen - italienskt bruk , och mâlningen utfördes sedermera utan vidare naturstudium . Fiera af dessa tioner göra därför nästan större verkan i Le Bas - Cochins stâtliga kopparstick än i själfva nalen . Men dessa dukar tjusa dock genom den viddens och afstândets poesi , som mâlaren skänkt dem , genom skimret och äfventyrslusten öfver de vida Perspektiven med sina mot hela hafvet öppna banor . Det sydländska luft - och soldruckna sjö - stadslifvet , hvilkets tummel mästaren sä väl tolkat , fyller beskädaren med sin glädje . Det är en eg - gande , trolsk kontrast mellan människornas brâd - ska eller sorglöshet längs stranden och det gräns - lösa , utom all tid stâende elementet , hvilkets när - varo förlänar skàdespelet sin salta friskhet , sin pust af storhet .
Sä godt Säfvenbom förmädde tillämpade han pä Stockholms idylliska naturförhällanden Ver - nets metod och uppfattning . Ocksâ hans taflor äro rektangulära med mycken luft och hög himmel . Ocksâ han betonar kraftigt förgrunden , hvarifrân betraktaren skall se utsikten , gör dess terräng sä