Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
130 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
Det kan icke nekas, att mycket i dessa Ver-
netska bilder är konventionellt, behandlingen af
vattnet och ännu mer framställningen af det atmo-
sfäriska. Himlen är nästan alltid betäckt af samma
solkantade, rundade moin och har vanligen högst
uppe en mörkare strimma, en dunkel, häftigt blâ-
sande oväderssky, som gifver den ljusa dagen sin
folie. Själfva färgen brukade Vernet — sâsom hans
biograf Lagrange pâpekat — blott notera efter verk-
ligheten med en kromatisk skala af toner efter sen-
italienskt bruk, och mâlningen utfördes sedermera
utan vidare naturstudium. Fiera af dessa komposi-
tioner göra därför nästan större verkan i Le Bas-
Cochins stâtliga kopparstick än i själfva origi-
nalen. Men dessa dukar tjusa dock genom den
viddens och afstândets poesi, som mâlaren skänkt
dem, genom skimret och äfventyrslusten öfver de
vida Perspektiven med sina mot hela hafvet öppna
banor. Det sydländska luft- och soldruckna sjö-
stadslifvet, hvilkets tummel mästaren sä väl tolkat,
fyller beskädaren med sin glädje. Det är en eg-
gande, trolsk kontrast mellan människornas brâd-
ska eller sorglöshet längs stranden och det gräns-
lösa, utom all tid stâende elementet, hvilkets när-
varo förlänar skàdespelet sin salta friskhet, sin pust
af storhet.
Sä godt Säfvenbom förmädde tillämpade han
pä Stockholms idylliska naturförhällanden Ver-
nets metod och uppfattning. Ocksâ hans taflor äro
rektangulära med mycken luft och hög himmel.
Ocksâ han betonar kraftigt förgrunden, hvarifrân
betraktaren skall se utsikten, gör dess terräng sä