Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
STOCKHOLM I DEN SVENSKA KONSTEN 125
Stockholms slott. Längs den dunkla vattenbàgen
Iigga adelspalatsen frân gamia Makalös till Blasie-
holmens slut, öde, strödda i snön, och mellan dem
blâser snâl nordan. Fâ människor synas ute.
Denna korta skymningsstund kryper man gärna in i
spiselvràn och drömmer om soligare dagar. Det
är Stockholm under den stora ofredens och nöd-
tecknens svältvinter.
Under Fredrik I hämtade Staden nytt lifsmod.
Det var nu framför allt borgerskapet, som ryckte
fram. Frihetstidens kommersiella och demokratiska
nyttighetsideal gifva näringens och handelns män
ny betydelse och själfkänsla. De jämna lagrens
framträdande och besittningstagande af sin stad
är det, som framför allt utmärker Stockholms ut-
veckling under 1700-talets förra hälft. Det är
iögonfallande, hur fâ stora byggnader, som nu upp-
föras. De monumentala konstruktionernas tids-
älder är förbi. Med ett, men strälande undantag,
själfva den Tessinska kungaborgen, som nu ändt-
ligen reste sig och gaf staden dess arkitektoniska
centrum, räknar knappast nâgon stor, för Stock-
holms utseende betydelsefull byggnad sitt upp-
hof frân 1700-talets förra hälft. Ja, äfven vid-
sträcktare omgestaltningar af de förnäma bo-
ningarna höra tili sällsyntheterna. Det »i sitt flor
stâende Stockholm», sâsom Staden kallas i Riid-
lings upplysande beskrifning, är framför allt institu-
tionernas och borgerskapets. Det stora schema,
som 1600-talets yfverborna svenskhet utstakat för
Metropolis S ve ci a e blir först nu utfylldt i
verkligheten. Adelshusens armbâgsrum respekteras