STOCKHOLM I DEN SVENSKA KONSTEN 123
lif . För detta fordras framför allt de djupa ledens medverkan , och det gamia borgerskapet hade ännu liksom icke riktigt vuxit in i sin nya praktfulla och stört tilltagna boningsort . Sa kom icke heller dik - ten och bevarade stämningen för eftervärlden . Den ende , som verkligen kunnat gifva en poetisk strâl - bild just af detta storhetstidens Stockholm med dess motsatser mellan prunkande adelsdöme och gammaldags straft borgerskap , mellan skimrande palatslyx och grändens lättsinniga fattigdom , blef en halfskum augustinatt efter ett dryckeslag med genomstunget bröst buren frân en källare pâ Kindstugatan . Det var stora bönedagsafton . Hur passande för dryckessängaren och psalmdiktaren ! Den vilda antitesen räckte tili det sista . Men bak - om Lasse Lucidors dödsbleka , hàrdt slutna läppar lag det karolinska Stockholms osjungna sâng för - seglad .
Den lifskraftiga utveckling med utomordentlig stegring i monumental prakt och allmän bebyggd - het , som utmärkte Stockholm i perioden frân 1630 till och med slutet af Karl XI : s förmyndarrege - ring , afstannade sedermera . Forst var det reduk - tionen , som kom emellan . Den ruinerade hög - adeln tvangs att afstâ frân mânga högtflygande byggnadsplaner . Mer än en grandseigneurs fan - tasi , som »Svecia Antiqua» framställer förverkligad , kom aldrig längre än tili papperet , och den upp - växande ämbetsmannaaristokratien hade hvarken förmäga eller lust att representera i samma grad som den gamia , segerkrönta krigaradeln . tionen gaf för öfrigt äfven Stockholms stor -