Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
STOCKHOLM I DEN SVENSKA KONSTEN 123
lif. För detta fordras framför allt de djupa ledens
medverkan, och det gamia borgerskapet hade ännu
liksom icke riktigt vuxit in i sin nya praktfulla och
stört tilltagna boningsort. Sa kom icke heller dik-
ten och bevarade stämningen för eftervärlden. Den
ende, som verkligen kunnat gifva en poetisk strâl-
bild just af detta storhetstidens Stockholm med
dess motsatser mellan prunkande adelsdöme och
gammaldags straft borgerskap, mellan skimrande
palatslyx och grändens lättsinniga fattigdom, blef
en halfskum augustinatt efter ett dryckeslag med
genomstunget bröst buren frân en källare pâ
Kindstugatan. Det var stora bönedagsafton. Hur
passande för dryckessängaren och psalmdiktaren !
Den vilda antitesen räckte tili det sista. Men bak-
om Lasse Lucidors dödsbleka, hàrdt slutna läppar
lag det karolinska Stockholms osjungna sâng för-
seglad.
Den lifskraftiga utveckling med utomordentlig
stegring i monumental prakt och allmän bebyggd-
het, som utmärkte Stockholm i perioden frân 1630
till och med slutet af Karl XI: s förmyndarrege-
ring, afstannade sedermera. Forst var det reduk-
tionen, som kom emellan. Den ruinerade hög-
adeln tvangs att afstâ frân mânga högtflygande
byggnadsplaner. Mer än en grandseigneurs fan-
tasi, som »Svecia Antiqua» framställer förverkligad,
kom aldrig längre än tili papperet, och den upp-
växande ämbetsmannaaristokratien hade hvarken
förmäga eller lust att representera i samma grad
som den gamia, segerkrönta krigaradeln. Reduk-
tionen gaf för öfrigt äfven Stockholms stor-