Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
122 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
kratiskt folklif, som särskildt i Swiddes intressanta
vy af Järntorget. Den har mycken äkta Stock-
holmskaraktäristik. Det är en vinterdag med tö
och däligt före, med klar och fläktande luft. Slä-
darna gnissla mot stenarna, bondfororna dána,vin-
dragarna bära i rep stora fastage. Tätt vägg i
vägg med banken sticker en Stockholmskrog fram
sin skylt. Den har samma namn och emblem som
hufvudstadens en gang mest ärevördiga byggnad,
»Tre Kronor», den armbâgas med Svea Rikes Bank.
Landets nya herre har i sitt eget residens en mycket
olik samregent — Hans Majestät Bacchus.
Dock, dessa folklifscener bilda undantag. Hvad
man finner i »Svecia Antiqua» är — sâsom det pom-
pöst heter — Stockholmia Metropolis
Sveciae et sedes regia — det är en kungs-
stad och en adelsstad. Häri ligger nog ocksà orsaken
till, att detta storhetstidens Stockholm, som redan
har sä stora later och sä utprägladt väsen, likväl
egentligen icke efterlämnat en lefvande tradition.
Liksom i tidskiftets svassande prosa med de massiva
metaforerna kunna vi â de ännu kvarstâende bygg-
naderna läsa tidens anda i blomfestoner tunga som
segerkransar, heroiska kvistar af ek och lager och
rika troféer, spolia opima frân tysk botten. Af
byggnaderna ana vi andan i den tid, dä Axel Oxen-
stjerna satte riksäpplet till emblem pä sitt hus och
Gustaf Bonde prydde sitt med heraldiska vulka-
ner, smá Vesuver. Dock, en aristokratisk minoritet
kan väl gifva en hufvudstad en yttre karaktär, men
icke âstadkomma en lefvande stadsstämning, tradi-
tionen frän ett i särskilda former utbildadt stads-