Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
STOCKHOLM I DEN SVENSKA KÜNSTEN 119
mânga olikheterna stâr denna tafia förvänande nära
den summariska erinringsbild, som framträder, dà
vi tänka pâ Stockholm i dess helhet. Staden inom
broarna utgör med Riddarholmen en af tätt stâende
hus fylld triangel, hvilkens spetsiga vinkel ligger
mot söder, medan den gamia, stora slottsbyggnaden
reser sig vid basen. Södermalms bergsrygg visar
sin amfiteater af hus behärskade af de tvâ kyr-
korna, och Norrmalm företer redan aktningsvärdt
utsträckta paralleller af byggnader och gatlinjer.
Lâga, länga bryggor leda öfver tili Kungsholmen
och Djurgárdstrakterna, â hvilka landsbygden om-
sluter horisonten med sin grönska. Stadens grund-
schema finns här i hufvudsak och dess stämning
ocksâ af festlig öppenhet, med husmassornas tyngd
lättad af ljusspel och spegling i de stora vattnen.
Det kala grâ berget träder mängenstädes fram
liksom för att erinra om, pâ hvilken karg, nordisk
grund svearna mâst lägga sin hufvudstad, men eljes
finnas fâ pâminnelser om det hârda lifvet och det
kalla väderstrecket. Den ton af festlighet, parad
med sorglös ledighet och slöseri med tiden, som
utländingar i längt señare dagar anmärkt, finns här
redan — en ton afgjordt i dur med blank dager,
lätt vemod och glittrande vatten.
Intrycket af Stockholm fullständigas genom
andra bilder, utförda af Swidde — först och främst
af en stor vy sedd frân söder, tecknande själfva
Stadens kärna frân Riddarholmen fram till Norr-
malm. Denna bild är icke som den fórra i fâgel-
perspektiv, men närmare tagen och afsedd att fram-
ställa heia den kedja af lysande adelshem, som