SVENSK OCH FRANSK MEDALJKONST UNDER 1600 - TALET 11
liten illustration till den svenska storhetstiden , som künde gifva ämne tili en historisk novell .
I nära släkt med Sveriges metaller och berg - verk stâr ocksä den konst , som i vârt fosterland tidigast nâdde en sâdan grad af fulländning , att dess idkare künde bryta sig väg inom det inter - nationella konstlifvet i städer som Paris och Wien . Det är mynt - och medaljgraveringens stolta konst , hvilkens monumentala och historiska styrka väl anstod karolinska tidehvarfvets heroiska Sverige . Det är ocksä om förbindelserna mellan 1600 - taIets franska och svenska medaljkonst , som denna upp - sats skall handla . Man blir nämligen öfverraskad att se , hvilken jämförelsevis liflig och föga upp - märksammad beröring , som pâ 1600 - talet existe - rade mellan myntverken i Paris och Stockholm , och att finna , att de äldsta svenska eller i Sverige arbetande medaljörerna redan künde göra sig gäl - lande i Ludvig XIV : s konstförfarna hufvudstad .
Menar man med medalj — pâ strängt modernt vis — en skâde - eller minnespenning , icke afsedd till bytesmedel , men uteslutande till att bevara hágkomsten af en person eller en tilldragelse , be - gynner denna konstart i stört sedt först med ung - renässansen . Ty det är undantag , när man frân antiken hittat dylika penningar utan samband med de gângbara mynten , sâsom t . ex . de s . k . »Con - torniaterna» , präglade till de offentliga speien och prydda , icke med statsöfverhufvudets profil eller märke , utan med bilder af atletiska täflings - kämpar eller berömda döda , och när man frân medeltiden funnit sigillika penningar med konunga -