118 SVENSK KONST OCH SVENSK . NATUR
Dessa högeleganta och finlemmade människor äro icke blott — sâsom redan E . G . Folcker pâpekat i en vacker liten uppsats om figurframställningarna i »Svecia Antiqua» — utstyrda efter sista Versailles - inodet . Men de stâ och gâ , göra reverenser och in - taga samtalsställningar med en piruetterande flärd och en spegellärd förbindlighet , soin tidens kärn - fulla , svenska personligheter , hvilka antingen upp - trädde rättframt eller ceremoniöst afmätt , säker - ligen funnit dansmästaraktiga , sâvida man icke fâr tänka det dâtida Stockholm befolkadt af idei à la modiska Jeans de France . Och detta franska drag har ocksâ kommit öfver luft och gata som en främmande fernissa öfver det heia .
De bâda holländska kopparstickarna , Wilhelm Swidde , som vistades i Stockholm 1688—1698 , dà han afled , och Johannes van der Aveelen , hvilken likaledes bodde i hufvudstaden frân 1698 till sin 1727 timade död , kommo frân de holländska sjö - städernas mer besläktade atmosfär och införlif - vade sig väl med andan i den stad , de skulle skildra . Deras och framför allt Swiddes koppar - stick efter Dahlbergs arkitekturritningar , i hvilka gravören själf — som det heter i hans kontrakt — skulle tillägga allt , som tjänade tili sirligheten , »människor och djur» , och fylla de »tomma plat - serna med ju fiera människor dess bättre» , äro ocksâ de yppersta bilder vi äga öfver det karolinska Stockholm .
Störst är en utsikt öfver heia Stockholm , sedd frân planet af Kastellholmen , hvilkens lilla átt - kantiga vârdtorn skymtar i förgrunden . Trots de