Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
STOCKHOLM I DEN SVENSKA KÜNSTEN 117
och konst, hvarpâ stadsutsikternas tjusning livilar.
Vid renässansens slut och under hela 1600-talet,
den historiskt geografiska forskningens första
vetenskapliga tidsâlder, odlades bildarten med
ännu större ifver än förut och hade fàtt en konst-
närlig förnyelse, hvilkens upphofsman var Callot.
Den geniale lothringaren blef här liksom pá fiera
andra omrâden banbrytande genom den utomor-
dentliga elegans, med hvilken han i stadsbildernas
förminskning künde átergifva arkitekturens motiv,
linjespelet af Stadens tornspiror och hamnens tackel,
samt än mer kanske genom det ögonblickslif lian
meddelade dessa bilder. Han fyllde dem nämligen
med ett otal af staffagefigurer, hvilkas vimmel och
rörelse förlänade utsikterna det pulserande nuets
friskhet. Heia den franska stadsbilden i señare
tid är en fortsättning af hans konst, och genom
stora topografiska illustratörer, som Wenzel Hollar
och den äldre Merian, behärskar han ocksà rikt-
ningen i germanska länder.
Bladen i »Svecia Antiqua» vittna om detta lik-
som sâ mânga andra bilder af samma art. De äro
af tvenne slag, nägra utförda i parisiska verkstäder
efter insända svenska teckningar, andra af ett par
holländska kopparstickare, hvilka under mânga âr
uppehöllo sig i Stockholm. De förra kunna ej
sällan rent tekniskt sedt öfverträffa de señare, men
af lätt förklarliga grunder äga de nâgot osvenskt
och främmande. Bjärtast synes detta pâ de smä
gestalterna, hvilka de franska artisterna pâ fri hand
tillsatt i de svenska arkitekturteckningarnas pâ
Staffage mer eller mindre tomma utsiktsbilder.