Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
11Ö SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
Denna Stockholms utveckling under 1600-talet
finner man koncentrerad i det mäktiga verk, som
med fog kan nämnas den svenska storhetstidens
konstnärliga epitafium, »Svecia Antiqua». Desskop-
parstick tillkommo under en läng följd af âr —
Dahlberg begynte anställa dess gravörer vid sitt
Pariserbesök 1667, och ännu 1715, midt under den
allmänna nöden och dyrheten, utfördes de sista
bladen om Sveriges furstliga och adliga lyx. Stock-
holmsbilderna gâ dock ej längre fram i tiden än
tili 1703. Det är, som bekant, utländska händer,
som förevigat den svenska stàten och de svenska
herresätena — franska och nederländska koppar-
stickare, liksom den svenska konungafamiljens
konterfejare, Ehrenstrahl och D. von Krafft, voro
hamburgare och den svenska krigsärans mâlare,
Lemcke, frân Augsburg.
Den bildart, som de vackra bladen i »Svecia
Antiqua» tillhöra, liar i konsthistorien alltför litet
uppmärksammats, ty denna sorts vyer, som framför
allt tillkommit i topografiskt syfte, hafva ocksâ för
konsten varit af betydande inflytande. Redan
under de màngfaldigande konsternas barndom
fyllde dylika blad världskrönikor och reseböcker
och röja ofta en för tidpunkten ovanlig känsla icke
blott för det landskapliga perspektivet, men för ter-
rängs- och rumsforhállanden i det heia. De hafva
spelat en roll vid ögats uppfostran tili artistiska
begrepp om yttervärlden och säkerligen ocksá icke
oväsentligt medverkat tili landskapsmäleriets ut-
veckling. I all synnerhet hafva de lärt blicken
att förstä skönheten af den samklang mellan natur