Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
112 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
studerà, blifva topograf och historiker. Detta gäl-
ler naturligtvis i allt högre grad ju högre man sti-
ger mot forna tider. Jag tänker därvidlag icke ens
pä det allra äldsta Stockholm, medeltidens. Ty
liksom öfverallt i Sverige lämningarna af den stora
katolska odlingen ryckts upp med rötterna eller
ätminstone omskapats tili nykter, sträf oigenkänn-
lighet, hafva ocksä inom hufvudstadens tullar dess
reliker utrotats som ogräs. Det finns knappast
nâgon vrâ i Stockholm, där man nu af omgifningen
förledes att tänka pä den tid, dà staden var den
högst upp i norden ställda utposten för Europas
romanska bildning och, trots afstândet, ägde en
âterglans frán sydligare länder. Vâr under Folk-
ungarna grundade hufvudstad med sin medeltida
skyddspatron besitter knappast en enda vinkel,
där man frestas att drömma om, hvad här mel-
lan de hârda vâdeldarna kunnat spira af bild-
rikt, sägnrikt medeltida stadslif, ingen vrâ där man,
om man sluter ögonen, kan höra helgonklockorna
väcka staden med silfverklar matutina eller nun-
nornas nattsâng sjunga den tili ro vid den him-
melska modems bröst.
Jag fránser sálunda medeltidens föga kända
Stockholm. Men äfven reformationens, som dock
är sâ mycket mer tillgängligt och sä mycket när-
mare hänger ihop med Stadens señare utveckling,
verkar underligt främmande och borta, lât vara att
man än — men ack! huru länge? — med en vilje-
ansträngning i nâgon af Österlänggatans och Stor-
torgstraktens gatukorsningar kan fâ en vision af
religionsstridernas âr och Vasaâlderns torftiga re-