STOCKHOLM 1 DEN SVENSKA KONSTEN 111
strömma mot hjärtat . Med ett slag har omgif - ningen förvandlats , ett fängslande högtidsljus fallit öfver staden . De grâ vägarna och husen hafva fâtt nytt intresse , jag själf friska ögon . Det är icke lätt att säga , hvarifrän den lilla gnistan kom - mit , som tändt fantasi och stämning . Med oräkne - liga maskor är själen fjättrad vid den stad , dar man vuxit upp , där föräldrarnas hem statt och man kämpat för sitt eget , där själfva gatstenarna skulle kunna bära de gângna ârens blodspâr . En sâdan stad mäste blifva lefnadscirkelns midtpunkt , mot hvilken alla ljuslinjer löpa , och tallösa äro de an - slag , som där förmä sätta strängarna i daliring .
Dock , ett slag af intryck hafva alltid pâ min inbillning varit af särskild verkan — alla de , som leda tanken tillbaka tili gamia Stockholm . Med gamia Stockholm menar jag barndomsminnenas , föräldrarnas och farföräldrarnas , sä längt som man kan nâ med lefvande tradition — och en lefvande tradition omspänner tre , högst fyra släktled . Med den kommer man tillbaka tili 1700 - talets holm . Det är ocksâ det äldsta , som än lefver kvar i den allmänna uppfattningen , hvilkets förblekta skrift man som pâ en palimpsest kan läsa under det ñutida Stockholms text och af hvilkets musik den , som har fin hörsei , än alltjämt kan höra ett tydligt eko klinga med i det närvarandes kör .
Det Stockholm däremot , som stammar frân äldre dagar , är numera endast häfd , historia . dast ur sällsynta minnesmärkens vittrade sten kan nutidsvandraren lära känna dess anda , och för att vinna verklig förtrolighet med dess lif , mäste man