Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
STOCKHOLM 1 DEN SVENSKA KONSTEN 111
strömma mot hjärtat. Med ett slag har omgif-
ningen förvandlats, ett fängslande högtidsljus fallit
öfver staden. De grâ vägarna och husen hafva
fâtt nytt intresse, jag själf friska ögon. Det är
icke lätt att säga, hvarifrän den lilla gnistan kom-
mit, som tändt fantasi och stämning. Med oräkne-
liga maskor är själen fjättrad vid den stad, dar man
vuxit upp, där föräldrarnas hem statt och man
kämpat för sitt eget, där själfva gatstenarna skulle
kunna bära de gângna ârens blodspâr. En sâdan
stad mäste blifva lefnadscirkelns midtpunkt, mot
hvilken alla ljuslinjer löpa, och tallösa äro de an-
slag, som där förmä sätta strängarna i daliring.
Dock, ett slag af intryck hafva alltid pâ min
inbillning varit af särskild verkan — alla de, som
leda tanken tillbaka tili gamia Stockholm. Med
gamia Stockholm menar jag barndomsminnenas,
föräldrarnas och farföräldrarnas, sä längt som man
kan nâ med lefvande tradition — och en lefvande
tradition omspänner tre, högst fyra släktled. Med
den kommer man tillbaka tili 1700-talets Stock-
holm. Det är ocksâ det äldsta, som än lefver kvar
i den allmänna uppfattningen, hvilkets förblekta
skrift man som pâ en palimpsest kan läsa under
det ñutida Stockholms text och af hvilkets musik
den, som har fin hörsei, än alltjämt kan höra ett
tydligt eko klinga med i det närvarandes kör.
Det Stockholm däremot, som stammar frân
äldre dagar, är numera endast häfd, historia. En-
dast ur sällsynta minnesmärkens vittrade sten kan
nutidsvandraren lära känna dess anda, och för att
vinna verklig förtrolighet med dess lif, mäste man