110 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
Dock , màngen gang är det yttre anslag , som väcker fantasien och med ens lâter allt lysa upp och skimra , sä svagt eller fjärran , att vi knappt kunna urskilja detsamma . Icke sällan förefaller det rent af , som alls ingen yttre orsak künde spâras , men som världens plötsliga förvandling berodde pâ ett lönligt arbete , en hemlighetsfull , ändtligt klarnad process inom oss själfva . Det känns , som om de oräkneliga , brokiga stämningselement , hvilka liksom kaleidoskopets glasskärfvor oaflât - ligt växla mönster i vârt inre , plötsligen bildat en betydelsefull konstellation , i hvilkens tecken till - varon förnyats .
Dylika ögonblick faller en blixtsnabb ekläre - ring öfver världen . Ofta försvinner dess strâlning lika blixtsnabbt . Men sâ länge den stâr pà , fram - träder äfven det eljes hvardagliga med egendomligt uttrycksfull bildform . Under tillfällighetens masker skymta väsentlighetens anletsdräg . Pâ en minut kommer den seende i korrespondens icke blott med staden och människorna ikring sig , icke blott med de guldstrimmade skyarna öfver hufvudet och gaslâgorna , som lysa likt gröna stenar i skym - ningen , icke blott med det synliga och lefvande , men ocksâ med det begrafda och glömda , med an - sikten , som försvunnit , instrument , som tystnat , träd och generationer , som dött ut . Den seende tycker sig i beröring med heia sin tillvaros flöde .
Midt under det jag vandrar öfver Stockholms gator , utan att alls beröras af alltför bekanta scene - rier , kan jag plötsligt studsa tili och känna blodet