Uisikt öfver Stockholm 1758 . Af Herman ßcholeus .
STOCKHOLM I DEN SVENSKA KONSTEN .
Den , som âratal lefver i en och samraa stad och icke är sällsynt oberörd af tillvarons mekani - sering , vandrar pâ dess gator sâsom i sitt eget arbetsrum , okänslig för allt det gamia och vanliga ikring sig . Utan att afsätta bestämda bilder i in - billningen kastas de löpande intrycken undan och registreras automatiskt i minnets förvaringsfack . För att vandraren skall ryckas ur sitt töcken af själfupptagen förströddhet , fordras intryck , som med makt drifva iakttagelselusten ur sin dvala och tvinga fantasien att fungerà , eller den personliga hänvisning , som satter oss i medveten förbindelse med yttervärlden och gör oss tili parter i dess skâdespel . Det fordras exempelvis en ovanlig be - lysning med prakten af sitt färgspel eller dyster - heten i sitt ljusdunkel , en ström af doft frân ny - utspruckna träd , den i förbifarten erhâllna gäfvan af en kvinnas leende eller blott ett rodnande lönn - blad , som en höstdag seglar mot ens fötter med sin afskedshälsning .