Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
TVA SEKEL AF STOCKHOLMS LIF
105
utan ansträngning, med charmen i en sâpbubblas
skimrande spegling af verkligheten.
I jämförelse med Martin blifva de af vârt âr-
huindrades konstnärer, som förekomma pâ utställ-
ningen, tunghändta, ansprâksfulla och medel-
mättiga: Wahlbergson, som pâ ett orimligt kon-
strueradt Stortorg samlat en hop klumpigt model-
lerade figurer — skola typerna en smula efterlikna
Hjalmar Mörners? — Stäck, hvilkens melodrama-
tiskt blyfärgade bild af Strömmen verkar som för-
sta kapitlet af en dâlig roman ur Sues skola, kallad
»Skutskepparens dotter», Palm och Bennet, som ât-
minstone ha en lycklig egenskap, den att kunna
trösta en människa öfver att hon ej sett Leopold
Roberts Italien, ty sâ neapolitanska (frân 1840—
50) verka deras Stockholmsvyer. Bennet har tili och
med haft den sällsynta turen att upptäcka en pinje-
skog vid Smedsudden, och hans picknickande her-
rar och damer sjunga »O bella Napoli», medan
Mälaren blir gul som golfen vid Neapel (i den
legendariiska uppfattningen). För öfrigt ser det
trefligt ut däruppe pâ Bennets backe, det künde
varit roligt nog att ha fâtt vara med den vackra
sommaraftonen för en fyrtio âr sedan och i blâ
cylinder och spännhalsduk fâtt citera dämoniska
verser i örat pâ den vackra, halfliggande damen
i den solferinofärgade dräkten.
Men jag kommer frân den estetiska syn-
punkten in pâ den historiska, och när man frân-
ser Martin — eller i vâra dagar en Stockholmspoet
i kulör som Eugène Jansson — blifva väl taflor
frân Stockholm alltid främst dokument, som berätta