TVA SEKEL AF STOCKHOLMS HF 103
erhöll 1 , 000 daler silfvermynt som »Professor och Perspective - Mälare» . Han var dâ en bâde i Sverige °ch England högt ansedd konstnär . Det kan ej vara tal om att här ens gifva nâgra ytterlinjer tili hans biografi , en af de uppgifter vâr konsthistoria närrnast künde önska fyllda , ty Elias Martin är en lika karaktäristisk som talangfull artist , och fà äro de , som hos oss fort pensein med sä lätt och sä lycklig hand som han . Stockholmsbilderna , om hvilka här ensamt är frâga , hörde till hans favorit - motiv alltifrän hans hemkomst , och i klara , tunna färger har han kastat ned pâ papperet ett otal taflor frân Stockholm , strâlande med de âtergifna stäm - ningarnas egen fina och förflyktigande glans . Ännu 1808 , dâ Martin började blifva gammal och glömd , sâgs han vandra pâ gator och vägar med skiss - bok och mâlarskrin — sâ motte honom detta âr ute pâ Djurgârden en annan gammal herre , ocksâ han en ättling af en försvunnen tid med kapprocken öfver den gammalsdags gossaktiga jackan , biblio - tekarien Ojörwell , och intet hindrade , att de bâda samman vid ett glas bischoff i Kumlanders källare vid Blâporten upplifvade sina souvenirer frân »salig kungens» tid . Àtminstone skrifver Gjörwell tili sin dotter en läng skildring af Martin . »Omkring 70 är börjar nu Martin se illa och lär hans sista större mâlade tafia blifva den , som konungen själf hade den nâden att begära af honom under det h . m : t kom ridande vid Observatorium och fann herr tin pâ sin pittoreska vandring . Taflan skulle visa Drottninggatan uti dess längd — vyen är frân själfva Kungsbacken . Martins sinne är muntert