102 SVENSK KONST OCH SVENSK NATUR
perspektivmâleri» , som det kallades i förra ârhund - radet , var som en konstart för sig inom landskaps - genren . Dess forste egentlige représentant vid svenska mâlarakademien var Säfvenbom , af hvil - kens hand finnes pâ râdhuset en hei följd intres - santa taflor öfver Stockholm — pâ utställningen tyvärr blott i afbildningar . Säfvenbom var en fattig pojke frân Närke , hvilkens bekymmersamma konstnärsbana en till öfverintendentsämbetet inläm - nad meritlista lâter oss följa . Genom Protektion af Hârleman fick han gâ som lärling vid slotts - arbetena under Taraval , och slottsmurmästaren Kiörner ville införlifva honom i det hedervärda murarskrâet . Efter mánga vedermödor gaf han sig — samman med unge Taraval — med en res - kassa af 30 dukater ástad till Frankrike och bör - jade studerà hos Vernet , den dâtida store marin - och landskapsmâlaren . Frân 1756 var hans ut - veckling nâgorlunda betryggad , dà han började fâ anslag af offentliga fonder , dock ej tillräckligt stora för att länge kunna arbeta utomlands . Hemma blef han mycket anlitad , afmâlade kungs - gârdarna för majestäternas räkning , och magistra - ten var synnerligen fägnad af hans Stockholms - utsikter , hvilka ganska väl betalades . Säfvenbom lefde ända tili 1784 , och hans minnestecknare glömde ej den vanliga liknelsen med Apelles . Nâ - gon förmögenhet hade alla hans taflor öfver rika gârdar och hus dock ej lyckats inbringa honom , eftersom änkan ödmjukligen anhöll om nâdegâfva till begrafningen af sin döde make .
Efter Säfvenbom var det Elias Martin , som