Titel:
Svensk konst och svensk natur
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
TVA SEKEL AF STOCKHOLMS LIF
101
barn med det klappande hjärtat hos en tioáring,
som ropar »Sesam, öppna dig!», smugit sig in i de
nu för längesedan rifna kostymskjulen midt emot
Operan och där inne bland fésagornas alla här-
ligheter sett strâla i oförglömlig glans ingenting
mindre än — en stor, purpurröd sol, den berömda
solen i »Cora och Alonzo», själfva invignings-
operans sol, den, som lyste öfver Perus kärleks-
yra barn — och sedan, öfver Svensksund.
För alla dessa, som künde komma ihâg sâ
mycket, var det som en daguerreotypi af en gam-
mal död dam i kanonlockar fâtt lif och förvandlats.
Den gamia damen bief ung, bief ung fru, som skulle
ut och gâ med sina barn, i sammetsmantilj och
klädning af alpacca, högkullig halmhatt och ett
litet violett klockparasoll, och dar hon vandrade
öfver vägarna, glad och strâlande, med en refräng
ur Isouards »Löjliga Mötena» i sinnet, ledde hon
vid handen vára föräldrar som smâ... Och det
är ett egendomligt utsökt, halft historiskt vemod,
som denna dröm längt tillbaka mot föräldrars och
farföräldrars stad medför, medan ens eget vâr-
liga Stockholm ligger och lyser utanför, en blidt
ironisk känsla af evig upprepning, af att det alltid
är samma och samma sorgmodiga komedi som
spelas, hur än det växlar med dekorationer och
aktörer.
Utställningen äger sâlunda främst ett histo-
riskt intresse, hvilket dock icke hindrar, att den
äfven rent konstnärligt taget väl försvarar sin plats
— framför allt därigenom, att där finnes represen-
terad en verklig mästare, Elias Martin. »Vue- och