SISTA DIKTER
Min vän , ty detta namn för mig blott du skall bära .
Pâ denna strand en gang sâ nära du var min själ , som kring min stig är lüften nära .
I drömmen , som bar diktarvingen , du fanns , i soin pâ tingen .
Jag tackar dig .
Om bitterheten sedan blott
bief slut pâ sagan ,
om axet ej gaf under slagan
min dröinda skörd . Det var min lott .
Bort med all klagan .
Min ande gaf hvad den förmädde .
För växten ej jag râdde
sen hjärtat sâtt .