Titel:
Sista dikter
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
SISTA DIKTER
Det finnes i hvart gästabud
en ostämd sträng, som skorrar.
Om du blott en gäng hört dess ljud,
allt djupare si g borrar
den falska tonen i ditt bröst.
Du lätsas le och glömma,
men hör en sjuk förtviflad röst,
sà snart din själ vili drömma.
Se, hur de fladdra jordens bloss
i dygnets brâda lekar!
Och det är de, som lysa oss
med sina svaga vekar.
Sen väl du sett, hur ängeströd
den blöder, festens lâga,
förhatlig blir dig lifvets glöd
med skimret af sin pläga.
Jag ocksá var ett rotlöst blad
af hvarje vindstöt buret,
var dödsbedröfvad, skyhögt glad,
som visarn gick kring uret.
Jag spann och spann och vredgadt grät,
när korsad blef min syftning,
och i min obeständighet
log bort min egen snyftning.