SISTA DIKTER
Det finnes i hvart gästabud en ostämd sträng , som skorrar . Om du blott en gäng hört dess ljud , allt djupare si g borrar den falska tonen i ditt bröst . Du lätsas le och glömma , men hör en sjuk förtviflad röst , sà snart din själ vili drömma .
Se , hur de fladdra jordens bloss i dygnets brâda lekar !
Och det är de , som lysa oss med sina svaga vekar .
Sen väl du sett , hur ängeströd den blöder , festens lâga , förhatlig blir dig lifvets glöd med skimret af sin pläga .
Jag ocksá var ett rotlöst blad
af hvarje vindstöt buret ,
var dödsbedröfvad , skyhögt glad ,
som visarn gick kring uret .
Jag spann och spann och vredgadt grät ,
när korsad blef min syftning ,
och i min obeständighet
log bort min egen snyftning .