SISTA DIKTER
blick , leende och anletsdrag .
Ljust skratt , lent skinn , hvad var det mera ,
du danat tili din drömvärlds gudabild ?
Ett slag , och denna sköna lera
brast tu , och vinets ande var förspilld .
Sä nämner maka du en främmad kvinna ,
och allt , du skänker för att vinna
ett okändt , ovisst följeskap ,
hvad aldrig nâgon ägde , äga
vili du ! En själ ! Ack , förr din tunga vet ,
hvad stormarna pâ hafven säga
än lefnadsflammans röda hemlighet .
Se , hennes stämma är i dag dig sängen af luft och gräs , men minns , förgängen är ren i morgon sommarns tid .
I morgon hennes röst är blifven kallt stài . Den punkten där du blöder bäst hon letar som den dragna knifven , och du är värden , skymfad af sin gäst .
Svart sveper nattens ro om öde djupen .
Lägg endast fingrarna kring strupen ,
frân kval och afgud är du fri .
Ack , ön med evigt kärleksmöte ,
dit hinner aldrig mans och kvinnas färd
det ger blott dödens breda sköte ,
när hjässan lagts mot mörkrets hufvudgärd .