ANKOMSTEN TILL KÄRLEKENS Ö
73
Men hitten I stigen , lyckliga tvâ , en majkväll , när stjärnorna tändas , da hjärtan och tankar pass noga pâ , att ej lyckan i jämmer skall vändas , ty gudarnas afund stâr kring er led med snaror , gropar och giller : ett smolk i sinnet , ett steg pâ sned all vandringens hopp förspiller .
Ljuft kiittrar ur granarna fâglalât
om svarta , rusande brunnar ,
men aldrig nân I tillbaks tili er strât ,
sen det vinet bränt edra munnar .
Edra tankar bli myggdans kring tärande bloss ,
edra âr blifva fnöske for flamman ,
de svarta brunnarna släppa ej loss
de som smakat blodsdrycken samman .
Recitativi
O Florimon , säg minns du ängestkvällen !
Qui solen sjönk och brände hällen ,
där rast I tagit , hon och du .
Du satt där sorgsnast utaf alla ,
fast hand i hand med den som du höll kär ,
du ville själfva döden kalla ,
fasi hon , din älskade , lâg tätt dig när .
Hon lag bredvid dig späd och trött i sanden . Du kunnat täcka blott med handen