Titel:
Sista dikter
Beteiligte Personen:
Levertin, Oscar Wikipedia
BARBARA ALLEN
69
Min själ är ur ständigt samma sträng
af darrande längtan styrd och befallen —
jag älskat sä högt hvar vildros pâ äng,
som dig, du höga Barbara Allen.
Säg, kallar àu vâren därför svek,
för att andra sen sina löften den räckte?
Ja, stäng du din ruta för majnattens smek
och dig själf i din stolthets ödsliga häkte!
Som en mor för sitt barn till hemmet vid hand
mig kärleken ledde i afton till hallen.
Af lyckans och ängslans dubbia brand
mitt bröst stod i lâgor, o Barbara Allen.
Ty sâ tycktes mig alltid kärlekens makt
som synen af första daggiga grönskan —
hvar kvinna jag kärlekens hyllning bragt
har rörts om ej fyllts af min majnatts önskan.
En gaf mig allt: hvar ring i sin skatt,
en ann blott en târ ur ögonfrans fallen,
du ensam din stolthets tunna skratt,
du arma, stackars Barbara Allen.»