EN KLERKS VISOR
mig fräls frân anfäktelsens tankar eller dräp mig med straffets glaf ! Se , frân ögat min târflod strömmar och jag lyfter tili bön min hand . Mig fräls frân anfäktelsens drömmar , frân nässlans och bolmörts brand .
II .
Nu är det skedt ! Min Gud , min Gud I smuts och skam jag ligger , och om din harms och vredes bud med strida târar tigger .
Det nämndes skämt , det nämndes lek och bägarn stod sä nära .
Min enda älskade jag svek och svek min enda kära .
Den blicken ej som förr blir klar , ej hvit som förr blir handen , ty glöden ligger evigt kvar och fräter frân den branden .
Ej grât af blod kan tvaga ren den fläcken frân min ande , och hjälpa kan den Gud allen , som styr i alla lande !