SISTA DIKTER
Likgiltigt vänds och läggs i kistan ner en nött relik , som lifvet gaf .
Sen till en trâng och oprydd graf i kyrkogârdens namnlösa kvarter .
Den dunkla skrift mest liknar deras lif , som man af tärd och häglös hand ser ritad i en stadsparks sand till tunga timmars trotta tidsfördrif . Hieroglyfer om fördolda sâr stâ tecknen där en kort minut , och barn , som leka , sorglöst stryka ut ett otydt chiffer om förblödda âr .
Ensamma resenärer , sägen rnig , hur I er tunga färd förmän !
I evigt hemsjuke , som gân besvikenhetens hvassa törnestig , min tankes sänklod aldrig kunnat nâ de dunkla djupen af er nöd . Ett söndagsbarns mest fulla kärleksglöd kan ej ett styfbarns bitterhet förstä .
Och dock , när vinet skummar i mitt glas och rosor täcka helt mitt bord , jag stundom hör ett sällsamt ord inom mig midt i festens fröjd och ras , ett ord tili dem , som gâ därutanför och se till mina lampor opp ,