EN NAL
EN NAL .
En liten nâl ur hennes hâr af gyllne guld som detta , det enda som mig âterstâr och kan min själ berätta om drömmar , som ha famnat lif och mätit död tillsamman — mitt drömda och mitt svikta vif , hvi släckte själf jag flamman .
En liten nâl ur hennes hâr , sâ klar som hennes sinne .
Det är som nu jag först förstär hur det säg ut därinne .
Dess stilla djup , dess tysta makt jag loda ej förmädde , förrän det Judasord jag sagt , som kärleken förrädde .
En liten nâl ur hennes hâr , sâ stark och dock sä böjlig .
Till dâd och dröm , tili skratt och târ var hennes känsla möjlig .